this power is called imagination
2005
This Power is Called Imagination rör sig i en gränsvärld mellan verklighet och fantasi; människa och varelse, känsla och intellekt. Stycket uppstår ur minnen, hemligheter och fragment som lösgör sig ur rummet. Ett besök i en värld som alltid har funnits där, en värld utan början och slut. Dansen innehåller både koreograferade, fysiska och akrobatiska delar, såväl som improvisation och intima solon. Musiken rör sig stilmässigt mellan olika extremer, både melodiska, rytmiska kompositioner och mer experimentella ljudlandskap.
Under processen tog vi tillsammans del av en mängd inspirationsmaterial som vi direkt eller indirekt tagit in i processen, konkret eller genom diskussion. Några av dessa inspirationskällor var 1700-talsfilofofen Edmund Burke, genusforskaren Marsha Meskimmon, gitarristen Fred Frith, konstnären William Kentridge, skateboardåkarna i filmen Dog Town mm.
Musik, ljus, scenrum, kostym:
Linn Bojing, Ola Hjelmberg, Louise Hultén, Anders Jacobson, Maria Larsson, Andre Linder, Melina Mastrotanasi, Josef Palm, Sara Soumah, Bente Rolandsdotter & Olle Svensson.
Projektet arbetades fram i residens på och med stöd av Moderna Dansteatern, med ekonomiskt stöd av Konstnärsnämnden, Kulturrådet, Stockholms Kulturförvaltning och Framtidens Kultur. This Power is Called Imagination hade premiär på Moderna Dansteatern i september 2005.
Pressen om This Power is called Imagination:
"dansarna Melina Mastrotanasi, Sara Svensson, Anders Jacobson och Josef Palm ... är jämnstarka dansare/koreografer och redan i detta första gemensamma verk överraskande samdansade. Något som lovar gott inför kommande projekt är att de tycks inspirera varandra, vilket ger dansen, såväl solon som duetter och ensembledans en frisk ton." Lena Andrén, nummer.se
"Melos scenkonst live slår alla videovärldar. /...förmedlar en frisk fläkt av livskänsla, ett kreativt engagemang som tänder en låga i sinnet."
"Melo...låter förstå att kollektivt skapande kan vara fruktbart. Ur ett vardagsnära, tätt pulserande kontaktflöde växer en förhöjd livskänsla. Melo har en innerlighet som ger mersmak." Anna Ångström, Svenska Dagbladet
"Danskollektiv som impar /.../ Festivalens höjdpunkt och publikdragare är helt klart danskollektivet Melo /.../ Slutresuitatet är en vild föreställning med feta kontaktimprovisationsnummer, tekniskt helt makalösa solon, tillspetsat med politiska och filosofiska teorier." Josefine Wikström, Danstidningen